Ångest
Men fan vad jag hatar allt det här. Det finns så mycket jag önskar att jag slapp. Och hatar mig själv för att jag sitter här och mår dåligt när det finns barn i Afrika som svälter.
Önskar att jag kunde prata med någon om allt det här, men tror inte att någon skulle orka lyssna när jag väl börjar...
Hard sometimes
Not for me
to wish for something,
that will never be yours.
It is wrong,
to want to taint,
something so good.
It is torture,
to know, to feel,
in your heart and soul,
that you do not deserve,
him or anyone else.
Nothing wrong
I have words, but you don't need them
Jag har tusen känslor som jag skulle kunna sitta och beskriva. Men vem skulle bry sig? Man blir deppig av att lyssna på mig.
Hejdå.
Tell me...
anguis.
striking its venomous teeth
right through my heart.
I claw at my chest,
squeezing my eyes shut
wishing for Death
I will not be granted.
Blood seeping out of the wounds,
filling me, suffocating me.
puer tuus.
mendacium.
The lies grow and expand,
and I try to keep up.
Slowly losing control,
I watch as everything I've built
crumbles in front of me.
Wishing that I had done things differently,
but knowing that nothing can ever be changed
I stand there,
letting the wind whip my face,
praying that they would leave marks,
wanting to see angry red welts on my skin.
The betrayal is clear in your eyes,
hear the hurt in your voices as you ask me,
"Do you not trust us?"
Like a slap,
the words hit me in the face,
leaving me to fall as you walk away.
"Do I trust you?",
I don't know.
Wishing I could apologize
for all the wrong doings,
I seek you out, begging for forgivness.
"You shall not seek us out anymore",
and again, I am left to watch you,
fading away from my vision.
Lies, lies, oh lies,
they brought me pain,
they brought me misery.
But I still cannot regret,
the descision of keeping things away,
because in the end, the truth would've hurt
far more than the lies.
oblivio.
like the finest rubies.
Glistening in the soft light,
casting shadows across her skin.
Trailing down her cheeks,
she is weeping for all that is lost.
Not caring,
about her disheveled apperance.
Not hearing,
the screams of her names.
Not seeing,
as she takes her last step.
In to oblivion.
sentio.
Nihil dicit
Tears mean nothing,
they are just drops of salt and water.
Pain means nothing,
it is there to make us feel alive.
Love means something,
only to be turned into nothing.
Quid?
There is so much...
Inte för att jag tror att jag kommer våga, men det är alltid roligt att drömma... Eller inte, då man bara får ångest efteråt, när man vet att det inte är möjligt.
Kanske lägger in en video på när jag sjunger, hur taskigt det än låter...
paenitet.
Förlåt för att jag inte skrivit på två dagar, men jag har faktiskt knappt suttit vid datorn alls, som jag annars brukar göra. Har istället börjat träna på "egen konst" och försöker att rita saker som är meningsfulla och betyder något. (För mig i alla fall)
Så jag har varit upptagen med det, och läxor. Fast jag har fortfarande inte gjort SO uppgiften...
Tänkte bara skriva ett kort inlägg till er! Ska försöka skriva bättre och längre inlägg, där jag inte bara snackar skit heller, utan kanske något meningsfullt (Jag är helt insatt på att allt jag gör just nu ska "betyda" något)
Vale!